Vipan

torsdag 12 juni 2014

Vipan vår vän...

... tomt blir det se'n

När ni har lämnat oss

Med saknaden

Tack för allt kul

Och vi hoppas så

Ni kommer tillbaka och hälsar på

Lycka till och ha det bra!

Vi ska sakna er så

Men nu har det blivit dags att säga HEJ DÅ!

Lycka till och ha det bra!

Vi ska sakna era glada skratt

Men minnena finns kvar

Av allt roligt vi haft

(Text o musik: vår egen Karin Johansson ❤️)

Ja.

Då var den här.

Den sista officiella Vipan-dagen!

Den firade vi med lekar på Pingvingården till att börja med!

Det behövs inte så mycket för att det ska bli en nytändning. Trots att det är på sluttampen...

Men det är klart - är en fem år och på det sjätte tänker en inte så.

Vad är början och vad är slutet?

Det är kanske inte relevant...

Det är ju pågående.

Varje stund är en ny början!

Så det som är slutet på det ena - är alltså början på det andra!

Vi firade egentligen alltså början på något nytt...

... med kända lekar som fotboll.

Och "nya" - som...

...en väldig massa hästar i olika aktiviteter.

Galopp!

Trav!

Hopp!

Och nya färdigheter och utmaningar såg dagens ljus.

Ja.

I sanning var det nog en början.

- Hahaha! Bollen stannade på huvudet!

Början!

Vad väntar bakom hörnet?

Om en tänker att varje avslut är en början så blir det genast mycket mer spännande.

Fjärilar i magen.

Bubblor av lycka.

❤️

Inne på Vipan väntade i alla fall bästa "början-lunchen" - hamburgare!

- Hur många får man?

Det är den ständiga frågan. :)

Ofta är vi hungriga som vargar efter våra aktiviteter.

Och törstiga som kameler...

Gunvor och Karin hade dukat så fint som till fest till oss.

Och så åt vi alla tillsammans.

Så som vi gillar det!

För även om vi har delat oss och delat oss och delat oss igen -

det är tillsammans som magin sker!

Till efterrätt fick vi ljuvligt goda somriga jordgubbar.

Och glass...

Det är också magi.

Lite grädde på moset blev det också.

För det var ju också trefaldigt sexårskalas idag!

Någon har fyllt och några ska fylla...

Och nu skulle alla firas!

Medan vi fortfarande är Vipor.

För de långbenta Viporna kändes det lite som inför ett 50-årskalas på sätt och vis.

Och vi insåg att...

... 6 år nog är det nya 50! ;)

En snyter det inte ur näsan precis!

Men det blev bra!

Glädjen stod högt i tak.

Och det blev sång och dans som det anstår en 6-åring!

Eller tre!

❤️

Vi kunde inte ha fått ett bättre avslut.

Eller början! ;)

Nu tar vi ner skylten.

Om än symboliskt...

Vi tackar för tiden som vi fått låna era barn.

För att vi fått se dem växa och utvecklas till de underbara personligheter de är idag.

För att vi fått dela skrattet.

Gråten...

Nyfikenheten.

Kreativiteten.

För att vi fått uppleva trygghetscirkelns magi.

Och för att vi har fått dela en bit av livet med er alla!

❤️

Mycket roligt väntar i höst!

Men på Vipan stänger vi nu.

Visserligen kommer vi fortfarande att ha dörren öppen.

Nyfikenheten kommer fortsätta att spira.

Men - sommaren intar oss nu.

Med sina soliga dagar och ljumma kvällar.

Med myggbett och fågelkvitter.

Med salta bad och packade picnic-korgar.

Med skrubbade knän och tappade tänder.

Med iskalla glassar och klarblåa himlar.

Och ett litet spännande pirr i magen...

Detta är det sista blogginlägget från oss.

Vi ses säkert!

Inte här.

Men där!

Och kanske... på en annan plats i cyberrymden!

❤️

P.S Under sommaren kommer alla blivande förskoleklassare få ett brev - med en "läxa".

Läxor kan vi diskutera... Men den här är viktig.

Den kommer låta på ett ungefär så här...

Till den första dagen i förskoleklassen - ta med dig något som växer, något som har växt eller som ser ut att kunna växa!

Ha en skön sommar!

önskar

Vipanfröknarna

❤️

onsdag 11 juni 2014

Film-tajm

Vet inte om det passar sig...

Här.

Men ni vet filmen som vi pratade om på föräldramötet att Lärarförbundet skulle göra i #skolanförstkampanjen?

Den är klar nu.

Och en av våra bilder är med.

Vill ni se?

Håll utkik efter Åsen!
Det är som ett tecken att bilden som är med kommer därifrån... <3

Annorlunda bra

Denna dagen - ett liv!

Som farbror Melker sa... ;)

Och gissa om det passar perfekt på vår allra, allra sista promenad till Jordtorpsåsen.

Som Vipor alltså.

Vi hoppas såklart att det bara är en av många, många promenader dit under många, många år framöver.

Jordtorpsåsen förtjänar det.

Vi förtjänar det.
Viporna!

Både de med långa ben och de som har aningens kortare.
Människorna...

Jordtorpsåsen är vårt element!

Idag.

Ja, alla dagar.

Men idag var det just annorlunda bra.

Idag hade vi sällskap!

Hela 6 föräldrar hade möjlighet idag att följa med oss.
Det kändes så... rätt!
Och annorlunda bra!

Dessutom var det så roligt att fröken Karin kunde vara med.
Så skönt att du är tillbaka. <3

Och vår inlånade fröken Lotte.
Tack särskilt till dig. <3
Men vi vet - lockar en med Jordtorpsåsen är det svårt att motstå! <3

Fröken Inga var saknad - men hon hinner ju upptäcka allt det nya med oss. <3

Sedan.
I Glömminge.

Stora stenen.

Östra skogen.

Havet kanske?

En måste ha högtflygande planer när en ska börja i förskoleklassen!
Hur skulle det annars se ut? ;)

Men just idag var det stort att ha med sig en pappa som delade med sig av sin hand till alla barn.
Vipan-kraften sitter djupt rotad.

Trygghetscirkelns magi.

Det var som om alla bara ville fram idag.
Njuta av att vara på plats.
Så vägen dit gick idag väldigt snabbt.
Många sprang...
Kanske har vi löpträningen att tacka för det, Malin? :)

Det var hit vi ville...

... dammen!

Luften var visserligen full - och då menar vi FULL - av trollsländor...

... och det var magiskt att står där mitt ibland dem.
Höra prasslet från deras skira vingar i den tunga och varma luften.
Se deras glänsande färger gnistra i solljuset.

Och...

... se det tomma "skalet" från en sländlarv som kläckts!

Larver som levde hittade vi också.

Men vet ni.

Idag var det en annorlunda dag.

Den fröken som alltid har en kamera framför sitt öga gjorde något annat idag.
Annorlunda bra det också! ;)

Jo.
Visst blev det bilder.
SÅ annorlunda var det inte!
Då hade det varit konstigt rent av.

Men någon bild på den levande larven blev det inte.

Ett tips är att snarast packa picnic-korgen och ge sig av dit en dag när solen skiner.
Lägg er på magen och lek finns i sjön.
Bästa!

Inte heller det gjorde den här fröken så mycket idag.
Låg i magläge alltså.

För idag var föräldrarna medupptäckare.
Utforskade tillsammans med barnen.
Var ärligt nyfikna.

Det var fantastiskt!

Så den här fröken hade lite ståpäls...
Kämpade lite med tåren i ögat...
Och bara myste!

Annorlunda bra!
I sanning.

Fräsch citronfläckad kärrtrollslända såg vi i flera exemplar.

Mosaiksländor.

Flicksländor.

Och...

- Kom och titta! Det sitter en alldeles blå slända här. Vad är det?

De långbenta Viporna var observanta minsann!
En blå jungfruslända upptäcktes.

Men fastnade inte på bild.
Den här gången!
En viss fröken kanske möjligtvis kommer smyga upp en ledig dag och vänta på den.
DÅ blir det bilder.

Här.
Där.
Vem vet? ;)

För övrigt hittade vi:

Massor av iglar.

- Jag har trettioen här i hinken! Trettioen!!!

Ja.
Många i alla fall.

Som fick simma tillbaka lugnt och fint ner i dammen när vi tittat på dem.

Och en viss pappa och fröken var inte rädda för varken iglar eller att bli blöta om fötterna så de användes flitigt av de kortbenta Viporna när de ville se på något som fanns lite läskigt långt ut.

Perfekt!

Två snokar simmade lugnt över dammen också till vår stora förtjusning!

Ödlor och salamandrar.

Ja, det var gott om liv i dammen idag!
Alla var lyckliga!
Både de med korta ben och med långa.

Vi var ju välutrustade och hade stövlar med oss idag, så att promenera bland tuvullen var bara ett nöje.

Då fångade en "nyfödd" (teneral) pudrad kärrtrollsländehane sig själv.
Praktiskt!

Något annat som fångade sig själv

och som vi aldrig sett tidigare tillsammans var den här filuren...

... en vattenskorpion - eller klodyvel som den också heter.

Många djur blev det!

Roligt var det.

Och mysigt.

Men så blev vi väl hungriga mitt i allt!

Tur att fröken Emma <3 hade hämtat fantastiskt goda pannkakor som vi åt tillsammans med äppelmos.

Aldrig har en pannkaka varit så mumsig.

Det kan vi lova!

Men.

En ska inte låta tid bara gå till ingen nytta.

Det är inte så vi jobbar på Vipan. :)

Nej.

Om ingen har tänkt ut något åt en då får en vara lite kreativ och tänka själv!

Inga konstigheter.

Har någon tagit med Fia med knuff så får en väl spela lite Fia med knuff.
Även om en inte har en tärning.
Men en sko fungerade...

Oklart hur.

Men vi var överens om reglerna.

Det är ju huvudsaken!

Efter pannkakan blev vi mätta och belåtna.

Värmen var intensiv.

Vi drog oss in i skuggan av en massa hassel...

- Ska vi gå in på toan?

Njjjjjaaaa...

Vi hade faktiskt inte kissat just där.
;)))

Nu får ni fantisera lite.

Tänk er att ni ligger i en mustig doft av lätt förmultnande löv.

Någonstans surrar en humla.

Bofinken kvittrar.

En lövsångare också.

Spröda lugna toner som vi känner väl från vilan på Vipan passar in och känns inte konstiga eller malplacerade.

Trots att naturens egen "musik" är så vacker i sig själv blir det här liksom en pusselbit som passar.

Inte störa, inte förstöra.

Vi lägger oss tätt tillsammans.

Någon erbjuder massage till en mamma som ligger bredvid.

Några ligger PÅ en mamma.

Och på en fröken. ;)

Och så slappnar vi av...

Vi önskar att ni hade varit med! <3

Det här är svårt att föreställa sig.

Magi.

I en skog av hassel.

Så var det dags för dagens nyhet.

Vi har aldrig gjort en tipspromenad förut.

- Nu finns det tre Vipor med långa ben som kan hjälpa till att läsa frågorna om ni vill.

- Jag har långa ben.

- Jag kan läsa.

- Jag också.

Ja.

Nya tider.

- Men vi får väl gå med i alla fall?

- Ja, såklart!

En del frågor var riktigt svåra.
I alla fall för fröken.

Tur att barnen var med.

Så blev det prisutdelning.

Vi fick kakor...

Ni får fantisera om hur de smakade. :)

Gott - är bara förnamnet!

Så var det bara slut kvar av dagen.

Hur gärna vi än hade önskat att få stanna så måste vi gå hem.

Ja...
Gå är väl slöseri med spring?
:)

Bästa fröken Gunvor kände sig lite ensam men sprang snart ikapp.
Vissa Vipanfröknar är helt enkelt lite raskare än andra... <3

Vi gjorde det tillsammans!
Så som vi gillar det.

Vi sade hej då till kalvarna.

Och hjärtar naturen även idag.

Det är skönt nu.

Det blommar i varenda buske.

Och gräset är högt!

Vip-högt!

Det var den sista promenaden med Vipangänget.

Vi tror vi alla kände stundens al(l)var...

Denna dagen - ett liv!

Och vilket liv sedan...

Vi gjorde det till en dag att minnas.

Länge.

Vipan forever!

Vi ses i alla fall imorgon igen.

Här.

Där.

Eller båda!

tisdag 3 juni 2014

Nedräkning

Det är knappt en tror sina ögon.

Det är juni nu.

Jo.

För vi fick sätta upp en ny månadsskylt idag. Lite sent... Men ändå. Så det är därför vi vet.

Juni.

Sommar.

Även om det var lite höstrusk i luften idag så var det sommarvarmt i luften.

Och vi på Vipan börjar så sakta förbereda oss mentalt för den slutgiltiga flytten till förskoleklass.

I praktiken har vi ju nu övat på allt. Åkt buss. Målat. Rimmat och ramsat. Upptäckt idrottshallen och gården. Och så det största...

... köat till matsalen.

Hittat våra kläder själva.

Fått lite hjälp av bästa Emelie att nå maten som ligger liiiite för långt bort just nu - men säkert snart är inom räckhåll!

Så det kan vi nu. Men...

Lämna förskolan?

Kära gamla Vipan!

Vi minns när det var dags för flytten hit till Vipan - från Bofinken. Och hur vi undrade hur vi skulle kunna bli nåt annat än Bofinkar.

Någonsin?

Men det gick! Strålande och lekande lätt.

Så även om det känns nu som att vi alltid kommer vara Vipor så... Vi kommer förvandlas. Var så säkra! Det är dags för det nu. Vi är redo.

Sååå...

Nu trappar vi ner.

Går tillbaka till grunden.

Försöker hitta det allra viktigaste inom oss.

Hur vi ska vara mot varandra.

För det är trots allt det som räknas. Om vi sedan kan räkna till tusen miljarder och läsa världens längsta bok och hoppa högst eller måla tavlor som hela världen vill ha - det är bara bonus. I bästa fall... Om du är ensam är det inte till mycket glädje. Ensam är inte stark.

Det är tillsammans som magin kan ske!

Frågan är bara - hur gör en tillsammans?

Alltså - hur gör vi när vi umgås? Vad krävs av oss själva och vad krävs av dem som vi ska umgås med?

Det kan verka enkelt.

Men... är det egentligen så lätt?

Hur fungerar det när en är vuxen? Friktionsfritt? :P

Vi har lärt oss ganska mycket under våra år på jorden. Faktiskt. Att en ibland får sin vilja igenom - men att en andra gånger måste låta någon annan få bestämma. Det är inte lätt alla gånger... ;) Men vår erfarenhet säger oss att vår tur kommer. Och annars kan vi argumentera, förhandla, kompromissa och ibland ändå få gehör för våra önskningar.

Och ibland... får en bara ge sig.

På ett ungefär. För vissa verkar det ju gå lite bättre lite oftare. Men i stort sett jämnar det väl ut sig till slut. Det vet vi.

Av erfarenhet.

Hur gick det till när vi lärde oss allt det här egentligen? Vem lärde just dig att en ibland måste ge med sig? Att din tur kommer ändå? Vad som är rättvist? Hur en kompromissar? Minns du?

Det var av en vuxen. Säkert. Eller troligtvis flera... Och så är det ju för alla våra barn också. Egna. Och dem vi har till låns... Som våra Vipor. Eller barn vi möter - bara sådär. I affären. På gatan. Hemma! Det är vi vuxna som måste visa och hjälpa och dela med oss av våra erfarenheter.

Erfarenhet - det tar tid att skaffa sig.

En får ha tålamod. Och dela med sig av den erfarenhet vi redan skaffat oss. Då går det lite lättare för dem som har mycket kvar att lära.

Det är det viktigaste vi har att lära oss i livet. Att vara tillsammans. Och kanske det svåraste...

För ibland måste en också kunna säga stopp.

Och hur blir det då? Hur gör en? Vill kompisen fortfarande vara kompis då?

Det är viktigt att kunna sätta en gräns för vad en vill delta i eller vad som är tillåtet för andra att göra mot dig. Och respektera andras gränser. Självklart. Idag är det kanske viktigare än någonsin med tanke på allt som händer. Men när det ska göras så känner vi nog lite allihop - att så himla lätt är det inte. Alltid. Och ändå... Jätteviktigt!

Vi behöver ha det här med oss i tankarna. Vi som har lite längre ben. Och lite mer erfarenhet... :) Dela med er! Det är guld värt! För framtiden!

För barnen!

Det bästa vi har!

Mycket text!

Men idag har vi faktiskt också övat oss på att till ljudet av vågskvalp...